Other languages
Other languages
Till startsidan

Området genom tiderna

Kring Badelundaåsen möttes forntidens handelsvägar och vattenleder. Under århundradenas lopp blev området ett kulturellt centrum för hela västra Mälardalen. Det var här man samlades till ting ända in på medeltiden. Det var här man offrade till sina gudar och senare bad till den nye kristna guden. Det var här man begravde sina döda, stort och mäktigt i gravhögar och stenskepp eller enkelt och oansenligt utefter åsslänten, alltefter makt och ställning.

I dag är området därför ett av Sveriges mest omfattande fornlämningsområden.

Bilden: Tidsstav som nedifrån och upp illustrerar de historiska epokerna stenåldern (grönt), bronsåldern (gult), järnåldern med vikingatiden (rött), medeltiden (blått) och nyare tid (grönt). Foto: Ingela Lindestad

Tidsstav som nedifrån och upp illustrerar de historiska epokerna stenåldern (grönt), bronsåldern (gult), järnåldern med vikingatiden (rött), medeltiden (blått) och nyare tid (grönt). Foto: Ingela LindestadFörstora bilden

Bronsåldern (1800–500 f Kr)

Under den äldre bronsåldern, för ungefär 3 500 år sedan, låg det som nu är Anundshögsområdet längst inne i en havsvik. Mellan den plats där själva högen ligger och Badelundaåsen fanns en liten vik.

Vid arkeologiska undersökningar 2004 hittades rester av en brygga som var 3 200 år gammal. Detta visar att det fanns en boplats här redan under bronsåldern.

Många av hällristningarna från Västmanland innehåller skepp och för ett samhälle som var inriktat på sjöfärder låg boplatsen perfekt till. Bryggan låg i en skyddad vik och boplatsen hade tillgång till alla resurser i havet utanför.

Under de följande 1 200 åren höjde sig landet ur havet och vid år 0 låg havsstranden 400 meter bort längs åsen. Då gick det att använda den gamla havsbottnen till stora betesmarker. På så vis var boplatsen fortfarande en trygg plats.

Järnåldern (500 f Kr–1050 e Kr)

Fornlämningarna kring Anundshög visar tydligt att området var kärnan i ett maktcentrum under järnåldern. Vi kommer kanske aldrig att få veta hur stor makt som var samlad här, men en kunglig makt var det.

Från platsen har kungen kontrollerat samfärdseln i närområdet. Man hade tillgång till stora landområden som var lämpade för uppfödning av boskap.

Platsen var ganska väl skyddad eftersom den inte låg i direkt anslutning till havet. På den av resta stenar markerade vägen har mäktiga följen mötts och passerat på Eriksgatan under slutet av järnåldern och den tidiga medeltiden.

Järnåldersgårdar runt Västerås
Kring Västerås har under de senaste årtiondena undersökts en rad boplatser. Det är gårdar från järnåldern som legat ute på det som idag är åkermarker. Gårdarna verkar ha bestått av 2–3 byggnader som varit 10–40 meter långa. Vid undersökningarna hittar man ofta flera sådana grupper av hus. Det ser ut som att gårdarna flyttat runt inom ett begränsat område. Orsaken kan vara att byggnaderna helt enkelt haft en begränsad livslängd. Man har valt att riva dem och bygga nytt bredvid. Husen är vanligen fyndtomma vilket visar att de övergetts under ordnade former.

Intill byggnaderna kan arkeologerna dokumentera rester efter stängsel, brunnar och avfallsgropar. I brunnarna hittas ibland träkonstruktioner och till och med en stege har hittats i en brunn på en boplats utanför Västerås.

Söder om vägen vid Anundshög finns ett mycket stort område i åkern där det finns spår efter en stor järnåldersboplats.

Boplatser
Det har varit ett myllrande liv längs Badelundaåsen. Gårdarna har säkert legat tätt. Man har odlat på små åkrar och haft kor och får på betesmarkerna. Kring gårdarna har det gått grisar och höns. Barnen har sprungit runt och lekt samtidigt som det dagliga gårdslivet pågått. De mer betydande gårdarna låg uppe på kanten av åsen. Ute på det som idag är åkermark låg sedan ännu fler gårdar. De små åkrarna låg på åskanten och betesmarken låg längre ut från åsen.

Åsen söder om Tibble
Söder om Tibble storgård är åsen bevarad så som den såg ut i förhistorisk tid. Där finns ett stort antal gravar och andra sevärda lämningar från järnåldern. Järnålderns gårdar låg på västra sidan mellan åsen och åkern. Den gamla landsvägen passerar mellan ett gravfält och en gårdsplats. Uppe på åskrönet på östra sidan vägen finns ett stort gravfält med 40 synliga gravar från järnåldern Troligen låg järnåldersböndernas gård i ekbacken ned mot åkern.

Medeltiden (1050–1520 e Kr)

I början av medeltiden verkar det som om någon avsiktligt har försöka att utplåna detta maktcentrum. Skeppssättningarna förstördes, runstenen vräktes omkull och det kungliga godset som måste ha funnits på platsen styckades upp.

I våra dagar finns inte ens namnet på det kungliga godset bevarat utan namnet ersattes under medeltiden av namnet på högen – Anundshög.

Nyare tid

Efter medeltiden blev Badelundatrakten som det mesta av Mellansverige, ett lantligt område som var helt beroende av vad bondgårdarna gav. Befolkningen bestod mest av bönder och deras husfolk. Det fanns inte lika mycket åkermark och skog som idag, men gott om ängsmark och beteshagar.

Under 1700-talet fanns det både väderkvarn och vattenkvarn här, för att kunna ta tillvara sädeskornen och mala mjöl.